Skriver i sommarnumret av Filmrutan om saknaden av videobutiken som helgritual och källa till oväntade filmiska upptäckter.
“Det luktade som Orville Redenbacher’s-popcorn och khakibyxor”
“Som läskflaskor som hade blivit lite lätt öppnade”
“Som bränd plast – men på ett trevligt sätt. Den där biblioteks-doften av fysisk media som
står och samlar damm.”
Ett långt montage i mitten av dokumentärfilmen The Last Blockbuster är ägnat åt att olika
prathuvuden erinrar sig den specifika Blockbuster-doften. Smash Mouth-gitarristen Greg
Camp saknar den till den grad att han önskar att den gick att köpa som luftfräschare. Det är
uppenbart att minnet av videobutiken är laddat med en stor nypa nostalgi för en viss
generation av cineaster. Men handlar detta videobands-vemod om mer än bara simpel
barndomsnostalgi?
Senaste numret av Filmrutan finns här.
